Berättelser
					Min egen berättelse 2004-04-11. Jag har förskrivits bensodiazepiner, Valium (diazepam) från 1979 till 2002. Första läkaren 1979 förskrev dessa därför att jag hade ett antal panikångestattacker, troligen framkallade efter att en klasskamrat hastigt dött i en hjärtinfarkt. Detta var enda diagnosen. Förskrivningen fortsatte vid varje återkommande besök utan ifrågasättande. Dessutom förskrevs jag tricykliskt antidepressiva, Tofranil. Detta var tydligen en vanlig kombination, trots att jag inte var deprimerad, inte ens kemiskt deprimerad. I samband med flyttning, 1985 sökte jag ny läkare och beskrev att jag "går" på medicin och han fortsatte då förskrivningen, så småningom med byte till SSRI-preparat i form av Cipramil. Samma visa upprepades vid nästa flytt 1995 där även andra preparat alternerades såsom Cipramil, Nefadar och Edronax. Således 3 läkare inblandade, alla med en kombination av Valium och något antidepressivt. Dosökningen har varit från 5mg diazepam per dygn till 15 mg per dygn. Denna dosökning kom till från 1995 och framåt. Nedtrappning har gjorts hösten 2002-våren 2003 med åtföljande rehabilitering, tack vare turen att hitta en ny klok läkare. Utsättningen har gjort att jag befriats från en konstant depression, en kemisk depression som det i realiteten varit onödigt att ge mej antidepressiv medicin för. Antidepressiv medicin har nämligen ingen verkan på kemisk depression. Nedtrappningen har varit mycket svår med både psykiska men framförallt svåra fysiska symptom. Tankar har många gånger funnits att jag drabbats av allvarlig och obotlig sjukdom. Jag mår nu bra för första gången sedan medicinen sattes in, så när som på fysiska abstinensproblem från utsättningen vilka kvarstår i leder, muskler etc., men räknar med att dessa så småningom ebbar ut då vågdalarna blir lättare och lättare att hantera. Symptom under och efter utsättning Förändrad varseblivning Myrkrypningar Elektriska stötar "Somnade" kroppsdelar Värk/Kramper Spänningar/Stelhet "Band" runt huvudet Domningar i händer och fötter Synstörningar Svårigheter att läsa Koordinationsstörningar Köldrysningar/Värmeupplevelser Yrsel Ostadighet, marken rör sig "Restless legs" Utmattning Allmän sjukdomskänsla Stresskänslighet Uppgivenhet Klängig Sömnsvårigheter Metallsmak i munnen Huvudvärk Andningssvårigheter Torrhosta Svettningar Ökad känslighet för läkemedel Försämring av minnet Koncentrationssvårigheter Svårighet att planera och fatta beslut Dålig initiativförmåga Drogrelaterat beteende Social isolering Medicinen har aldrig använts för missbruk utan alltid enligt ordination. P.g.a. bensodiazepinerna har jag haft ett konstant och tilltagande alkoholsug, vilket numera är helt borta. Jag förstår nu att detta har varit sk. toleransabstinens samt att medicinen skapar ett korsberoende. Toleransabstinensen kunde i princip hanterats genom en successiv ökning av medicinen, vilket jag inte förstod och därför höll mej till angivna doser. Detta skapar det vi i dagligt tal kallar missbruk. Istället medicinerade jag detta med alkohol vilket jag förstår nu fungerar utmärkt då samma receptorer påverkas.Detta vet jag eftersom jag varit alkoholfri under nio månader men hade då ett sug, ett sug som helt försvann vid utsättandet. Mitt beteende blev förändrat genom ett ständigt gränsöverskridande och jag gick ofta emot mina egna värderingar. Detta ser jag först nu. Och är enligt andra helt borta nu. Även på det känslomässiga planet kan jag idag se att jag inte reagerade normalt, då det ofta blev utslag åt ena eller andra hållet, nyanserna försvann. Minnet har nu kommit tillbaka. Jag tänker på och kommer ihåg saker igen, saker som varit borta. Kognitivt yttrade det sig framförallt i en oförmåga att skriva på ett sammanhängande och vettigt sätt. Denna förmåga har återkommit. Jag tvingades att sluta på mitt jobb som högre chefstjänsteman p.g.a. detta och har i övrigt lidit mycket i onödan utan att veta varför. Jag har stora svårigheter att ta mej in på arbetsmarknaden igen då man inte kan bli "frisk" igen efter alla dessa år. Hur förklarar man för folk detta och hur får man folk att acceptera detta, tro på detta, att lita på att det är så här, att jag är frisk och vill göra nytta igen. Att jag faktiskt är friskare än jag någonsin varit! Min uppfattning är således att läkarna genom ignorans och stort slarv orsakat mej ett beroende vilket orsakat mej såväl ett lidande som person som förlust av arbete, vänner och social ställning. Läkarna har i realiteten fortsatt ge mej medicin inte p.g.a. att jag har en underliggande sjukdom utan pag. av de gjort mej beroende av en medicin. Jag blev beroende någonstans på vägen. Ett beroende som underhölls av läkarna. Beroendet ökade och med facit i hand kan jag konstatera att den största förändringen har skett från 1995 och framåt. Detta är vad jag vill kalla det stora raset, ett ras som inte upphörde förrän jag träffade min nuvarande läkare. Först då har jag kunnat se detta, att jag varit förändrad som en konsekvens av ett smygande beroende.  Trots detta är jag oerhört tacksam att jag har fått bli frisk, att få känna glädje, frid och ro. Att reagera normalt. Detta uppväger väldigt mycket av lidandet och är förmodligen en anledning till att jag inte är oerhört bitter. Jag vill ha en möjlighet att starta ett nytt liv efter att ha varit sjukskriven halv- och heltid från 1998 och framåt. Stephan