Problemet med beroende av bensodiazepiner har tagit många år att inse och problemets omfattning underskattas av många. Myten att bensos är harmlösa kvarstår bland alltför många läkare och särskilt bland allmänheten
Tidigare droger
Historiskt har alla substanser som används som lugnande medel haft beroendeframkallande egenskaper.
Alkohol är förmodligen den äldsta och har snarlika egenskaper med bensos. Alkohol förstärker effekten av bensos och det är mycket oklokt att använda alkohol vid bensoanvändning eftersom ett korsberoende uppstår. Det är heller ej lämpligt att använda alkohol som ett substitut vid toleransabstinens eller i samband med nedtrappning.
Opium har varit känt sedan åtminstone 5000 f. Kr och och denna drog tillsammans med dess derivat (opiaterna) är känt för att vara effektivt mot smärta. Flera kända mediciner finns idag på marknaden. Effekten av dessa mediciner är kraftig och används ofta i missbrukarkretsar. Heroin tillhör denna familj av droger. Dessa droger är väldigt beroendeframkallande.
Barbituraterna introducerades i början av 1900-talet som ett mindre farligt alternativ till opiaterna. De minskar inte smärta i någon store omfattning, men har däremot en bra effekt på ångest och sömnlöshet. Beroende av barbiturater blev så småningom ett mycket stort problem. De är mycket giftiga och användes flitigt vid självmord, vilket var en stor anledning till att de mer eller mindre försvann ur marknaden.
Bensodiazepinerna
När de första bensodiazepinerna marknadsfördes i början av 60-talet kunde man snabbt inse att de var mindre giftiga än barbituraterna. De ansågs vara en mirakelmedicin och kunde förskrivas mot det mesta. Helt plötsligt fanns det en medicin som snabbt kunde hjälpa människor som hade ångest, sömnlöshet och ryggont. Dessutom krävdes det en liten insats från läkaren, de ansågs kostnadseffektiva.
Till att börja med var rapporterna om beroende väldigt få. Någon gång på 80-talet började man så smått bli varse ett stort problem. I England utfärdades en rekommendation att bensodiazepiner endast skulle förskrivas i 2 till 4 veckor. Man sa också att dessa mediciner inte var lämpliga för behandling av lättare ångest utan endast i de tillstånd då ångest och sömnlöshet var mycket svåra eller invalidiserande. Tanken var att dessa rekommendationer skulle ändra förskrivningsvanorna. Men tyvärr skedde detta inte.
Många människor använde medicinen alltför länge och i de fall den sattes ut, så gjordes det alltför snabbt med fruktansvärda utsättningssymptom som följd. Ofta blev diagnosen en mycket allvarlig sjukdom, exempelvis MS (Multipel Skleros).
Alla de olika sorterna i bensofamiljen ( se drogindex ) är kemiskt besläktade och har likartade effekter på nervsystemet. Bensodiazepinerna används för reduktion av ångest och oro, sömnproblem och muskelspänningar. En av skillnaderna mellan de olika sorterna är varaktigheten av medicinen.
Detta förklaras med halveringstid (se ekvivalenstabell ) vilket innebär den tid det tar för medicinen mätt som blodkoncentration att falla till hälften. Ju kortare halveringstid desto bättre som sömnmedel, då du förmodas vara mindre "groggy" vid uppvaknandet. Ju längre halveringstid desto bättre för ångest eftersom effekten sakta "sprids" ut.
De sorter som har kortast halveringstid verkar förorsaka de största problemen, vad gäller toleransabstinens, interdosabstinens och i samband med utsättning. De som har lång halveringstid "lurar" ofta användaren eftersom det tar flera dagar (ibland mer än en vecka) innan man känner av abstinensen. Många tror därför inte att det är medicinen som är problemet och söker därför läkare för annan förmodad åkomma. Eller att man återgått i ursprunglig sjukdom och därför åter sätter in medicinen.
Tre "Z"
Introduktion av nya droger har på senare tid skett med motiveringen att de inte skulle orsaka de problem som bensodiazepinerna gör. Detta är Zolpidem, Zopiclone och Zaleplon ( se drogindex ). Det är svårt att vara helt säker på hur beroendeframkallande de är men indikationer visar på att de skall hanteras (borde) minst lika restriktivt som bensodiazepinerna. Exempelvis har det inrapporterats mera biverkningar för Zoplicone än för gamla diazepam! Dessa nya mediciner tas upp av samma receptorer som bensodiazepinerna.
Nuläget
Det har gjorts vissa tafatta försök för att minska förskrivningarna av bensodiazepiner, framförallt genom rekommendationer och i uppdateringarna av FASS. Men i själva verket har förskrivningarna inte minskat. Det som blivit uppmärksammat och diskuterat är snarare användningen av bensodiazepiner bland tunga missbrukare och kriminella. Detta då medicinen är användbar för "avtändning", för att gå emot egna värderingar vid ex.vis. vid bankrån samt som "våldtäktsdrog", lämpliga att lägga i offrets drink. Några seriösa diskussioner rörande "vanliga" användare och de problem som detta skapar förekommer väldigt sällan.
Det finns inte några harmlösa mediciner som kan förändra våra sinnen, glöm aldrig det!!!!!
